rewritingthestory

We are all fighting a war we just can't win. This thing is going to come our way anyway.
We can't hide. It's always going to be to that specific direction. We can't make any turns, cuz we're heading to that direction anyway.

Is your life constantly raining? Haven't you managed do find your smile? It's time for you to make a change.


I've found my mine..

The inner me, the child within me is empty & incomplete
I’m sitting and reminiscing the days I were down and you were always there in time of need
For every tear that falls, for every fear I feel, my heart continues to bleed

During these past 8 years I have somehow managed to learn how to hide

the grief written on my face
In my dreams I always see you dressed in white, my angel,

your face is something I will always chase

Days are passing by and things are getting more heavy on my mind
I need my father to be there so we can share some time
Im crying out for your knowledge & your advices, your words, so fine
Now this day I fear every year, 11th July, makes me wanna shed tear after tear
Hope you're resting in peace, deep inside I know you're walking next to me
Therefore I shed this tear for thee, feeling your pure presence by me
It’s killing me that you are on the other side.

Tomorrow is not promised, pieces of our lives remains and the memories of yesterday are slowly fading away. I am starving for the truth..

Det är sant att vissa själar försvinner men inom kort återfinns.

Jag vet en själ, den försvann under de åren som jag så starkt minns. De åren som format och funnit sig en plats under min hud. Den själen är du..

Väcks varje morgon av ett ljud som endast kan hittas i mitt innersta
Utmattad vaknar jag varje dag åter, ljudet existerar fortfarande
Inga känslor som är för varma eller för kalla,
ännu en natt som passerat förbi
Slagen ökar för varje gång som jag stänger
ögonen och öppnar återigen
Hjärtat hugger och bankar, blodet som pumpas,
upplever jag som orytmiska noter
Den livnär min kropp, men samtidigt tär den på mig
Endast i tystnaden kan jag höra slagen, steg som ökar i bröstet och
efter ett tag tar andetagen över
Andetagen som avspeglar hela mig,
värmen som jag sökte, söker nu efter mig
Hittar inte svaren på frågorna, varför?
Hjärtat slutar inte slå, slagen ökar, andetagen blir allt djupare
Det går inte att förtränga känslan eller på något vis den dölja
Kämpar mig igenom denna oändliga strid
När kommer jag att få tillbaka min frid? Min egna frid
Längtar mig till kvällen som kommer
Under de få timmarna som jag sakta somnar in
Det finns något under de timmarna som drar i mig och får mig att känna mig levande
Ögonen stänger jag igen, andetaget andas jag ut och mina ord får tillbaka innebörden,
likaså känslorna som flödar och cirkulerar inom mig
Blundar och följer vägen tillbaka till mitt innersta

There is a blessing in every lesson..



and you.. You are nourishment to my soul.

what's words when I'm empty? 

Surrounded by everything you want, but not what you need.
You used to be my strongest link..

Vi märkliga varelser som befinner oss på den här ännu märkligare, snurriga planeten spelar skådespeleri. Ja, det är förfärligt jag håller med. Dessa skådespelerier har uppkommit genom att vi märkliga varelser mer eller mindre har blivit tilldelade våra roller av den märkliga omgivningen vi befinner oss i. Majoriteten av oss konstiga varelser går in för våra roller helhjärtat och satsar 100%, det är nästan lite skrattretande. Vem är det vi försöker lura i själva verket? Vad är det vi strävar efter, en Oscarsnominering? Och det sjuka är att vi inte nöjer oss med en Oscar för bästa manliga eller kvinnliga roll. Utan vi satsar högre, vi strävar efter en Oscar för bästa film respektive Oscar för bästa regi/manus. Haaaah. Varför inte bara vara, inte spela de här dumma rollerna som om ingenting har hänt?! Bort med förklädnadena som döljer våra egentliga tankar och natur.


COOOOOME OUT of that stupid shell, will you?

Tanke är något som uppstår när vi tänker. Men vad är att tänka? När tänker vi? Det som sägs är det i själva verket det som tänks? Att tala högt behöver inte nödvändigtvis innebära att vi tänker högt. Eller? Vad är det som påverkar och rullar igång vår tankeverksamhet? Kan det vara saker som doft, ljud eller ord? 

Har vi förmågan att ge en felfri och fullständig beskrivning av våra tankar?

Yep, det här kan vara värt att tänka över...